Borgerskapet har sina rötter i 1300-talet. Redan under medeltiden, då vi valde våra kungar under relativt demokratiska former vid Mora Stenar utanför Uppsala, fanns borgerskapet representerat.
På den tiden var det adel, präster, borgare och bönder, som deltog i valet. Bland borgarna fanns både handelsmän och hantverkare och betrodda män i staden.
Borgarna blev således en samhällsgrupp redan under 1300-talet, men blomstringstiden inföll framför allt under 1600-talet, då skråväsendet fick stor betydelse i näringslivet.
I den gamla stadslagen stod skrivet: ”…den som vill varda borgare i staden, han skall lägga fram för fogden och borgmästaren en viss penningsumma och ställa borgen
att åtminstone i 6 år som borgare uppehålla stadens rätt, samt avlägga ed på sina förpliktelser mot konungen och staden”.
Bland annat med stöd av dessa förpliktelser fick denne ett burbrev, som gav honom rätt att köpa och sälja eller vara hantverkare i staden. Han blev alltså burskapsägande borgare.
Dessa ärenden sköttes av magistraten och av respektive ämbetsskrå. Den sökande fick gå till rådstugan åtföljd av skråets ålderman för att avlägga eden inför magistraten.
Då burskaps-penningarna influtit i stadskassan, och tillströmningen av nya borgare varit stor och avgiftssumman uppgick till över 120 daler,
beslöt man på rådstugan ”att låta uppköpa oxkött och vin till utdelning åt borgerskapet till julen”.
Den stora förändringen kom på 1860-talet. Till dess hade borgerskapet haft makt och myndighet både i riksdag och stadsfullmäktige. År 1862 avskaffades rättigheterna i stadens styre,
och 1864 kom näringsfrihetsreformen. Då avskaffades kravet på burskap för att få utöva handel och hantverk. Två år senare,1866, infördes tvåkammarriksdagen, som helt eliminerade borgarståndet ur riksdagen.
Skomakarmästaren S.A. Hägg berättar i en handskriven historik om Borgerskapets stora samhällsengagemang från 1770-talet och fram till 1881. Redan 1779 bildade man Fattighusfonden
och köpte in hus och gårdar för Gubb- och Enkehus för gamla och obemedlade. Man lät bygga en Brunnssalong vid den gamla Slottskällan, och på 1820-talet skapade man där den första
Allmänna Badinrättningen. Landshövding von Kraemer uppmuntrade den rike och ensamstående handlanden Olof Forslund att testamentera pengar till Uppsalas första skolhus,
som invigdes 1832, tio år före den svenska Folkskolestadgan.
1841 förvärvade Borgerskapet en tomt i kvarteret S:t Johannes och byggde där ett Gubb- och Enkehus, Borgarhemmet, som blev bostad i 150 år för ett tusental äldre borgare och deras anhöriga.
Under årens lopp genomfördes många ändringar och renoveringar i den gamla fastigheten för att möta myndigheternas krav på ett äldreboende.
Borgerskapet hade också fonder och kassor att förvalta förutom kvarteret S:t Johannes, och Borgarhemmet blev basen för verksamheten med en engagerad styrelse och ett stort antal medlemmar.
Samhörigheten var fortsatt stark, och man ville bevara sina traditioner, som levde vidare in på 1900-talet.
I början på 1990-talet fick Borgerskapet ett erbjudande att förvärva fastigheten i kvarteret Tyr, alltså Gillbergska barnhemmet. Borgarhemmet och kvarteret S:t Johannes såldes,
och efter en avstyckning av den Gillbergska tomten kunde man här uppföra ett nytt Borgerskapets Hus.
Här erbjuds moderna lägenheter för seniorboende (55+), i första hand för medlemmar i den ideella föreningen Borgerskapet i Uppsala.
År 2007 inköpte Borgerskapet i Uppsala grannfastigheten Tegnérgatan/Sturegatan för att utöka beståndet av moderna lägenheter för seniorboende (55+).